Videodrome
Videodrome hade premiär 1983. Den är inte längre den bästa film som David Cronenberg gjort men väl den näst bästa. Oerhört kreativ.
Huvudrollerna görs av James Woods, Sonia Smiths, Deborah Harry, Leslie Carlson och Jack Creley som Dr. Brian O'Blivion. James Woods gör sitt livs bästa roll (hittills) i denna film som kabel-tv-ägaren Max Renn (Mest synd är det om Woods i "Specialisten" som är usel på så många olika sätt även om STallone alltid på något vis lyckas vara åtminstone lite roande). Deborah Harry är överaskande bra som Nicki Brand.
Filmen är före sin tid på väldigt många sätt och markerar även David Cronenbergs kreativa höjdpunkt. De filmer han gjort efter denna har alla varit sämre, men ändå bra om ni förstår mig rätt. När filmen kom var VHS-formatet hyfsat nytt och modernt; naturligtvis även skrämmande och farligt. (De av oss som är över 25 har säkert fått se studio-s programmet från 1980 som jag även nämner på andra sidor). Uppdatering: A history of violence är alltså bättre än denna, kanske beror det på att Cronenberg själv inte skrev manuset till just denna nya film. Till viss del har han förlorat en del kreativitet på manusfronten under senare år.
Just VHS-bandet har en betydande roll i denna film. Max Renn får det mystiska "Videodrome" på VHS instuckit i sin mage bland annat. Men filmen börjar med en presentation av Max Renn och hans tv-bolag Civic TV. Civic TV visar mjuk och hård erotik mestadels. Max Renn utmålas som en allmänt slemmig typ utan några större morala skrupler.
En av de viktiga tidiga scenerna är en paneldebatt i TV med Max Renn, Bianca O'Blivion (Smits) och en Brian O'Blivion (Creley) som uppför sig mycket underligt. O'Blivion har som praxis att enbart delta i TV när han ÄR på TV. Han uppträder endast på en inrullad tv-apparat; något som han påstår kommer göras av alla på TV i framtiden... Hans inlägg i debatten är underliga och har inget som helst sammanhang med vad som sägs. Han blir ändå accepterad just för att han är doktor men framförallt för att han använder sig av ett mycket avancerat språk. Bianca har en mycket bra replik på frågan huruvida Renn är farlig för samhället. Hennes svar är: "Jag vet inte om han är en fara för samhället men han är definitivt en fara för mig". Renn är mer intresserad av att försöka bjuda ut Bianca än att delta i debatten.
Renn är alltid ute efter mer udda saker att visa på sin kanal och efter att först ha blivit erbjuden japansk mjukporr blir han kallad till sin väns piratlya. Hans vän introducerar honom till "Videodrome", något som fascinerar Renn mycket. Han vill ha det och visa det. Han blir mer och mer indragen i "Videodrome" och verkligheten börjar falla sönder runt honom. Efter att han träffar Nikki Brand (Deborah Harry) börjar farorna med videodrome bli mer och mer tydliga, och inte bara för honom. Så småningom inser han att videodrome är mycket farlig, även för de som har skapat det. Han upptäcker också att Dr. O'Blivion varit död länge; videodromes första offer. Bianca försöker hålla hans idéer levande genom att låta honom delta i paneldebatter. Således är hans udda svar inte så udda längre.
Resten av filmen blir en kap för Renn att ta sig ur beroendet videodrome skapar. Frågan är om han någonsin lyckas. Han inser snart att det bara är "The new flesh" (ungefär "Det nya köttet") som kan rädda honom. Men först måste han förgöra videodrome, och sedan måste han dö. Filmens avslutning visar hur Renn begår självmord på "det nya köttet"s begäran. Vid det laget undrar man dock som tittare om allt är en hallucination för Renn...
Filmen har fantastiskt skådespeleri av alla inblandade. Soundtracket är mästerligt gjort av Howard Shore. Specialeffekterna har inte åldrats till det löjliga som många andra tidiga 80-talsfilmer. De fungerar - liksom historien - än idag. Regin är på alla plan mästerlig, likaledes bilderna. Just det man får se av "Videodrome" lämnar inte någon oberörd och man finner sig fråga efter mer... Och mer...
Det man får se av "Videodrome" är mycket annorlunda TV. Det är mycket billigt producerat och innehåller våld, sex och tortyr - allt på riktigt. (På riktigt i filmen alltså, inte i verkligheten om nu någon trodde det).
För övrigt är öppningssekvensen gjord med en Commodore 64. High-tech!