Crash

"Crash" hade premiär 1996. Filmen bygger på J.G. Ballards bok som är en av de böcker som anses vara omöjliga att göra film på. "Naked Lunch" ansågs också vara omöjlig att filma.

Filmen skiljer sig en del från boken, av tämligen naturliga skäl. Boken, som jag läste efter att sett filmen är verkligen genomvidrig. Den är totalt motbjudande, och ändå fastnar man lätt i den... Ju fler gånger man ser filmen desto bättre tycker man att den är. Jag missade den ganska precis på bio och väntade länge tills den kom på video. Jag blev dock tämligen besviken av den när jag såg den första gången. Men ju mer jag sett den desto mer gillar jag den. Man dras på något vis in i den.

Crash har det i särklass bästa soundtracket jag hört. Men mer om det senare. Filmen har utmärkta skådespelare och en mycket god regi. Fotot är även det mycket imponerande. Filmen är väldigt snyggt gjord.

Huvudrollerna görs av James Spader, Holly Hunter, Elias Kotes, Roseanna Arquette och Deborah Kara Unger. David Cronenberg gör ett kort röstframträdande som den ansvarige vid en bildemontering.

Filmen handlar om James Ballard (Spader) och hans frus jakt efter nya sexuella upplevelser. Efter en allvarlig bilkrock hamnar James på sjukhuset. På samma sjukhus hamnar kvinnan som var i bilkrocken, dr. Helen Remington. Hennes man dog i krocken. Just då krocken inträffat börjarhon onanera. När James återhämtat sig något träffar han Vaughan (Elias Koteas) som utger sig för att vara läkare. Han vill egentligen bara ha information till sina bilkrocksprojekt. James blir mer och mer indragen i Vaughans projekt. Han och Helen Remington deltar i en slags bilkrocksshow. Showen går ut på att återskapa James Deans bilkrock och död. Det hela är gjort med tanke på detaljer och autencitet. Just när showen är slut kommer polisen och åskådarna tvingas fly. Polisen verkar dock inte överdrivet intresserade av att få tag på någon.

James får reda på att gruppen kring Vaughan tänker iscensetta mer bilkrocksshower och han blir genast intresserad. Han blir också mer och mer intresserad av Vaughan sexuellt. Så småningom har han sex med honom. Även hans fru Catherine har sex med Vaughan. De är båda fascinerade av hans ärr. Vaughan är mycket extrem som person och bor så ofta som möjligt i sin bil. Vid alla sorts bilkrockar passar han på att ta bilder till sitt stora projekt. En gång visar sig dock att Vaughans partner som spelar James Dean blir inblandad i en allvarlig krock och dör. Det verkar nästan som han velat ha denna bilkrock; han har nämligen preuk på sig som han skulle ha i nästa show då han skulle spela Jayne Mansfield. I slutet av filmen tar en sexuell biljakt vid, då James jagar Catherine. Till slut åker hon av motorvägen och de börjar ha sex.

James Spader är väldigt bra i sin roll. Då jag är van att se honom som yuppie blev jag skeptisk när jag såg att han skulle vara med här. Holly Hunter är cool och avslagen som dr. Remington. Mest gillar jag hennes röst, den är på något vis passande i filmen. Elias Koteas är otrevligt bra som Vaughan. Hans läppar är särskilt otrevliga. Deborah Kara Unger gör som vanligt en mycket bra insats. Hon gjorde sitt bästa i Highlander 3, något som dock inte hjälpte så mycket. Roseanna Arquette måste ha haft det besvärligt att gå med metallen på sina ben. Hon ser ut som en äldre, kvinnlig Forrest Gump.

Filmen finns att se i åtminstone två versioner. Dels finns den som Directors Cut, då har den åldersgränsen "NC-17" i USA som innebär att ingen under 17 får se filmen. Alls. Det är rätt så ovanligt att filmer får denna åldersgräns. Tydligen ska denna version nästan ha fått åldergränsen "X" - 18 år och nästan alla filmer i den kategorin är pornografi. Den andra versionen har gränsen "R" - 17 år om man inte har vuxens sällskap. Skillnaden mellan versionerna är att några sexscener är kortade; framförallt den mellan James och Vaughan. DVD-n som jag hittade via nätet har båda versionerna. Videoversionen i sverige är Directors cut. I Hong Kong fick filmen rating "Category III" som allra oftast innebär pornografin. Den blev totalförbjuden i bland annat Malaysia och Sydkorea. Sydkorea släppte den sedan, ordentligt klippt.

Så till soundtracket, det bästa jag hört. All musik är gjord av Howard Shore som började göra musik till Cronenbergs "The Brood". Han använde här samma teknik som i "Scanners". Det är ingen egentlig orkester och bara 75% av musiken gjordes till filmen. Resterande 25% användes av den första delen musik, återskapad och nästan remixat. Soundtracket har 15 musikstycken.

"Crash" är första stycket, som innehåller en hel del gitarrer, som ekar och ger en otrevlig känsla.

"CineTerra" är ett kort stycke med mer gitarrer och trummor. Gitarrer av Robert Piltch, Mike Francis, Edward Quinlan, James Tait, Rick Whitlaw och Tony Zory.

"Mechanism of occupant ejection" är ännu mer ekande men med mer fokus på harpor framfört av Erica Goodman, Maire Boisvert och Janice Lindskoog.

"Mirror image" innehåller flöjt och är ett mer lugnt stycke. Det är mer långsamt med försiktiga gitarrer.

"Where's the car" är liknande huvudtemat. (Det är ju vanligt med genomgående liknande musik i soundtracks).

"Sexual logic" är ännu ett lugnt stycke med mycket långsamma gitarrer och något slags trummor tror jag. Flöjten gör ännu ett lugnt, romantiskt inträde; som nästan skulle passa i en betydligt mer romantisk film, en riktig snyftare.

"Road research laboratory" innehåller något slags piano i bakgrunden, med mycket djupa bastoner. Detta är ett stycke som är mycket repetivt. Det ekar också mer än andra.

"Mansfield crash" är nästan exakt huvutemat igen fast med en slags udda ljudbakgrund med en skrapande känsla. Den är också lika lång som huvudtemat men har även effekter från ett flygplan tycks det mig.

"Chromium Bower" har ett tystlåtet och mycket dämpat utförande. Den är mer kaotisk och har betydligt mer av 70-tal över sig. I bakgrunden hörs trummor som påminner om bilkrockar. De slår hela tiden oroväckande, i fjärran.

"A benevolent psychopathology" har ett viktigt stråkparti. Det är mer som en dödsdans i utförandet. Jag tror att denna musik förekommer när Trask har dött i sin egen iscensatta "Mansfield crash".

"Two semi-metallic human beings" verkar vara inspelad i en lufttrumma eller en bönburk. Musiken är mycket avlägsen och mycket 70-talsaktig. Som i en Dario Argento-film ungefär. Bör signalera mötet mellan James och Gabrielle.

"Triton" har ett starkt inslag av harpor. Harporna är hårt slagna. De låter som ett piano i vissa instanser. Bastonerna är mest framträdande och gitarrerna är nästan i bakgrunden. Ett regn verkar också falla i stycket.

"Accident... Accident..." låter som en tämligen allvarlig bilolycka. Den är kaotisk, spretande och obehaglig. Ekot är tydligt och många instrument spelar över varnadra i en kakafoni. En stålgitarr verkar användas. Stråkarna försöker skapa harmoni men det är inte möjligt. Kakafonin ökar.

"A cursed convertible" är ännu ett kort stycke. Det är tillbakalutat och lugnt, men ett bedrägligt lugnt. Tror den förekommer under James Dean-krashen.

"Prophecy is dirty and ragged" är sista stycket och även det längsta. Det inleds med höga stråkar och en stålgitarr. Låten handlar (naturligtvis) om Vaughan. Då och då smäller det till av små infall av elgitarr som ekar ut. Stråkarna är mycket repetiva. Den ekar ut och verkar avslutas tidigt men återupptas med filmens slutmusik. Det är som ett stycke som går in i ett annat. Det sista är mycket likt musiken i "The Brood" med ett tempo som byggs upp och oroar. Det blir mer och mer likt en orkester ju närmare slutet man kommer. Även "Scanners" verkar framträda här. Stråkarna är mycket viktiga här. Mot slutet återupprepas huvudtemat något innan stråkarna återigen tar över.

Tillbaka                                Kontroversiellt                                Huvudsida